tisdagen den 23:e juni 2009
Empati
måndagen den 22:e juni 2009
Kan film förändra världen?
Vi håller på och planerar vad vi ska göra för projekt i höst. Vi har blivit lurade på pengar och är totalt panka, har fått säga upp allt vi äger och har, men planen är ändå att flytta till Stockholm i höst. Och göra vad vi kan inför Cop15 – klimattoppmötet i Köpenhamn i december. Även då jag själv har blivit ganska bitter och cynisk och inte tror så mycket att det där kommer att ske något som bidrar till en riktig förändring. Det är trots allt massa politiker och maktmän med på detta toppmöte. Men jag hoppas för allt jag kan att detta möte kommer att göra en stor skillnad. Dock är det lite upp till oss alla att bestämma och agera för det.
Men hur det än blir i Köpenhamn så behöver vi öka medvetenheten hos människor. Hos vanliga ”du & jag”. Och det behöver ske nu. Vi tänker att vi bla ska göra det genom film.
När vi bodde på Åland och drev SaveThePlanet.ax-kampanjen gjorde vi bl.a en filmfestival under 6 veckor där vi i princip varje dag visade en film gratis på Ålands museum. Dokumentärer som ”En obekväm sanning”, ”Vårt dagliga bröd”, Mordet på den elektriska bilen, ”Pingvinresan” osv men även spelfilmer som ”The day after tomorrow” och ”Happy Feet” mfl. (Det går att läsa om filmfestivalen här http://www.savetheplanet.ax/filmfestival ). Vi gjorde även flera gratisvisningar på stans bio av Leonardo DiCaprios klimatfilm ”I elfte timmen” (http://www.savetheplanet.ax/ielftetimmen )
Vi tror att film är ett bra sätt att påverka människor på. Man känner sig inte så hotad när man ser film/går på bio. Alla är där för samma anledning, man behöver inte prestera eller kommentera och filmen, om den är bra, fastnar vare sig man vill eller inte.
Det som är synd när det kommer riktigt bra filmer, med syfte att förändra och förbättra världen, är att det är så mycket administrativt runt, och även pengar. Allting ska kosta. I stället för att det bara släpps fritt så att dess verkliga syfte; att förändra, blir verklighet.
Just nu ligger en ny miljö/klimat/förändrings-film uppe gratis på YouTube. Den heter Home och är en film av fotografen Yann Arthus-Bertrand. Personen som har gjort så fantastiska flygfoton där man bl.a kan se hjärtan som är av skog, föroreningar som ser vackert ut osv. Man brukar kunna köpa bilderna som vykort, ni vet säkert vem jag menar. Hela filmen går att se gratis här http://www.youtube.com/homeproject
I alla fall funderar vi på att göra en kampanj kring denna film. Att under en månad i höst, antagligen oktober, visa denna film gratis på biograf i Stockholm, Malmö, Göteborg och även gärna några andra städer. Alltså varje dag samma film gratis för alla.
Skriver mer om detta projekt i ett annat inlägg. Men gå gärna in och titta på filmen. Den är lite trög i början men blir bättre och bättre mot slutet. Tror du att den skulle gå hem? Skulle den kunna göra en skillnad?
söndagen den 21:e juni 2009
En titt in i ryggmärgen
Jag har fått stipendium för att kunna arbeta med en bok under arbetsnamnet ”Att skära sig och klimatförändringar”. En bok som beskriver hur vi genom att rädda klimatet även ”räddar” alla de ungdomar som skär sig och är självdestruktiva.
Jag satt och pratade med min kusin igår, länge. Han jobbar på ett behandlingshem för ungdomar med problem. Killar med bokstavsdiagnoser, drogproblem, psykiska såkallade störningar, manodepressivitet, borderline osv. Han berättade också att i Stockholm finns det ca 5000 hemlösa tjejer, mellan 10-18 år (är lite osäker på åldern). Men detta är det ingen som vet. Ingen som pratar om. Locket läggs på och samtdigt stängs de få ”hem” som de kan komma till ner, pga pengabrist. Resurserna finns ju såklart, men de läggs på annat, sådant som politikerna tycker att är ”viktigt”.
Hur ändrar man på detta? Vad är det absolut effektivaste man kan göra? Min kusin jobbar på behandlingshem, jag stångar huvudet blodigt med att jobba för klimatet. Man vill göra det som gör allra störst skillnad och grunnar och grunnar på vad det är. Vad ska man satsa på? Jag vill inte att det ska finnas några hemlösa, jag vill inte att människor ska skära sig, jag vill inte att barnen i Indien ska behöva äta sopor, jag vill inte att orangutangerna ska utrotas. Osv. Men vad gör man?
Och det återkommande svaret som kommer är ju att det enda man kan göra, för att inte själv gå åt på kuppen, är att få andra att göra lika mycket som en själv. Dvs måste vi höja medvetandenivån om detta och få människor att vakna. Få människor att känna den empati som varje människa har inom sig, men som någonstans på vägen har stängts ner.
För hur gärna jag än vill, och hur ogärna jag än vill erkänna det så räddar inte jag hela världen genom en enskild punktinsats. Det finns ingen ENSKILD grej som är lösningen på alla problem.
Jag har stått och skrikit mig hes så många gånger, symboliskt talat. Jobbat nätterna igenom dygnet runt, vecka ut och vecka in, för att få till en skillnad. Men saken är den att inte ens jag orkar det till slut. Inte när man inte får något tillbaka, dvs märker att det man gör verkligen gör en skillnad. Inte när människor säger att förändringar måste ta tid, vilket bara är en stor ursäkt. Pratade om detta med kusinen också. Att mänskligheten inte alls behöver lång tid att förändra sig, men de verkar göra det först när de är riktigt riktigt direkt hotade. Som under andra världskriget när USA ställde om hela sin industri till att göra krigsmaterial, på bara några månader. Förändringar kan gå hur snabbt som helst, det är bara viljan och önskningen om förändringen som krävs.
Så finns vi, några stycken, eller ganska många, som ger ALLT för att få till en skillnad, men så länge inte andra hakar på så orkar inte vi hur länge som helst. Och människor ser det som ett lidande, som att VI lider, vi som försöker rädda människorna och djuren i den här världen. Men det är ju inte sant. För bara om några till skulle hjälpa till, några till skulle dra sitt strå till stacken, skulle det inte behöva vara några få som gör så mycket. Då skulle ansvaret fördelas och skulle med enkelhet vara en naturlig del av allas liv. Något som finns i ryggmärgen.
Så sist och slutligen det är den där ryggmärgen vi vill åt. Den där ryggmärgen i var och varannan människa som säger till oss hur och vad som är rätt sätt att leva på. Den där grunden i människor som säger att lider en annan människa, då gör jag allt för att hjälpa henne. Ser jag någon som far illa, går hungrig, är ledsen, då går mitt hjärta dit och hjälper.
Något så grundläggande, som jag för mitt liv inte kan förstå hur det kan ha försvunnit - mänsklig medkänsla. Och när människor väl har öppnat ögonen, kastat skygglapparna och tittar på världen med öppet hjärta, då går det inte att gå tillbaka till sitt gamla liv. Och då går det av sig själv. Då rättar man till det som inte är rättvist. För hur kan ett öppet hjärta önska att JAG ska ha det bra men inte min granne?
Så vad är det bästa sättet att komma in i ryggmärgen och öppna ögonen på folk?
Det är nog det den här bloggen kommer att handla om mycket. Hur räddar jag världen snabbast och effektivast, så att jag sedan får ta det lugnt, åka till landet långt borta och lägga mig ner och lapa sol?
Jag längtar efter den riktiga festen – när vi firar att vi har räddat världen.
tisdagen den 26:e maj 2009
Välkommen till min blogg!
Välkommen till min blogg!
Här kommer jag att inom kort lägga upp info om mig, mina föredrag, projekt som räddar världen, dagbok m.m. Just nu är vi i full fart med att göra klart det tionde numret av TilliT – Tidningen med glada nyheter – som kommer ut den 6 juni och som jag är chefredaktör för.
Den 26 maj kom det senaste numret av tidningen HÄLSA ut, där går det att läsa en stor intervju med mig.
Undrar du något så får du gärna höra av dig!
Gå gärna också in på http://www.savetheplanet.ax/ eller http://www.tillit.info/ för lite extra inspiration!
Vänliga hälsningar,
Sophy Elevall
sophy@savetheplanet.ax
0736-81 55 57